SPINKAN

Vad vore väl livet utan djur?! Är det något man vet så är det att dom alltid finns där vad som än händer. Det finns lixom inget dom kan göra som skulle få mig att bli ovänn med dom, och det finns inte heller något jag kan göra för att dom typ ska säga upp kontakten med mig!
Och det har man ju även märkt, någon gång när man är ledsen, då kommer dom o kurar ihop sig brevid en, som för att trösta, som att dom vet.


♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣  ♣  ♣   ♣  ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣   ♣


 
Jag har haft katt sen jag var 9 år. Jag var visserligen tvungen att demonstrera för saken! Både mamma o mina systrar hade en varsin häst, men jag ville ha en katt, så tillslut tyckte dom kanske att det vore rättvist om jag fick en kattunge istället för en häst då!

Men då började det stora sökandet! Jag o mamma var till en kvinna på silvervägen som tog hand om o omplacerade katter. Men jag hittade lixom inte..DEN! Hade jag varit där idag hade jag förmodligen kommit tillbaka med allihopa! Jag tycker så himla synd om dom som inte är "önskade" lixom, som ingen vill ha!

Sen fick vi nys om en kull i en by en bit ifrån oss, så vi ilade dit! Problemet var ju att dom inte var riktigt "färdiga." Tiden segade sig verkligen fram när man som barn måste sitta o vänta på sin första egna katt! Klöver Tass fick hon heta.
Och OJ vad jag grejade med henne, vi lurade bakom soffor på varan o hade hopptävling o allt möjligt!

Jag måste haft henne i ca två år när hon vart påkörd. Jag fick veta av,tror jag mamma eller pappa att grannen sett det, men att hon sprang därifrån, så hon kanske inte blivit skadad.
När hon sedan kom tillbaka på kvällen så haltade hon. Ena tassen var helt "död" från knäet o ner. i övrigt verkade hon okej, så vi avvaktade. Och hon var okej, men tassen vart aldrig ok. 

Tiden gick och hon vart med kattungar! Tänk en massa små rackare där hemma! Jag var med under två av de fem födslarna av kattungarna. (men det är en annan historia)

Klöver uppfostrade dom där vilddjuren med bara tre tassar, hon hoppade omkring o bar dom där. Hon lyckades även ta en snövessla med bara tre fungerande tassar. Och hade vi märkt att hon inte mådde bra eller hade ont hade vi genast åkt till veterinären med henne.

Hon slutade att hoppa runt och gick ibland på knäet lixom, vilket resulterade i att det vart ett sår där. Det vart värre o värre, fast vi försökte linda in det mm. men ute i snön osv vart det ju även blött. Så pappa tog henne till veterinären.
Jag var lite orolig och sa hejdå o allt innan dom for iväg, men jag hade aldrig anat att hon inte skulle komma hem igen.

Vi begravde henne uppe i skogen o jag gick nog varje kväll i flera flera veckors tid och tände ljus på hennes grav. Även kommande julaftonar, födelsedagar osv fick hon besök. Det händer även än idag att jag går dit, och blödig som jag är när det gäller katter så blir jag fortfarande ledsen när jag tänker tillbaka på det.

                                                                                 ♣Klöver i mina tankar...♥