22. Kattgård
Men så har jag sökt lite på dom där hundgårdssektionerna och insett att min plånka inte klarar av det just nu! :/
Det skulle ju vara smidigt med såna där delar som man bara kan sätta upp och även ta ner, istället för att snickra en stomme i trä och sätta fast nät i.
Men på den här bilden verkar dom ju inte satt något tak, och då blir det ju lättare att göra lite större.
Sen får jag väl se hur rymmningsbenägna dom är! Spinky är jag relativt säker på att hon kommer ligga och sola på altanen som hon brukar. Men skranka däremot, det blir en annan sak..!!
Får kolla en extra gång till helgen (när jag ska ut och skriva kontraktet!) hur det såg ut så jag kan planera ihop någonting till damerna.
17. Dikt
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…"
16. Min Andra Katt
Det hade vi bestämt sen förut, att en hona av kattungarna skulle vi ha kvar och resten skulle vi ge/sälja bort. Alla kattungarna var mer eller mindre svart-vita, och alla utom en var korthårig som sin pappa. Zincko hade sin mammas täckning, och det var mycket därför också som jag ville ha kvar henne.
Sommaren med kattungarna var så himla rolig! Att se dom växa upp, börja leka och hoppa på varandra. Man kunde sitta i timmar och titta. En efter en försvann ju kattungarna, och idag vet jag inte vad som blivit av alla. Ett tag fick vi julkort från Hjalmar, Zinckos storebror, men samtidigt är det ju 14 år sedan dom föddes..
Det gick bättre än jag anat att skiljas från dom andra, för ajg visste ju att Zincko skulle vara kvar. Och det är något speciellt att ta en katt direkt från födseln. Det blir lixom verkligen sin egen.
När Klöver sedan gick bort kändes det som att en del av henne fortfarande fanns kvar i Zincko. Från samma ställe där vi några år tidigare hämtat Klöver hämtade vi även hennes syster/halvsyster senare när Zincko vart ensamkatt. Men det är en annan historia..
Jag och Zincko byggde snötunnlar på vintern tillsammans, hon grävde på ena sidan o jag på andra..! Det är ett roligt minne. Sen minns jag även en natt när jag låg vaken ledsen och inte kunde sova, då kom hon och lade sig mitt på mitt ansikte, vilket hon aldrig brukade göra, och kurrade, så jag somnade!
En kväll när jag kom hem, föräldrarna var borta någonstans, så det var bara jag och storasyster hemma, steg jag ut ur bilen och fick syn på Zincko under en lyktstolpe vi har på gården. Jag förstod att något var fel direkt jag såg henne, fast jag vet inte varför.
Hon jamade till mig, och jag gick fram och lyfte upp henne försiktigt, försiktigt, och bar in henne till soffan i köket. Härifrån minns jag inte så mycket, min syster sa bara "gå och lägg dig, jag tar hand om det här" Och jag gick upp. Men jag kunde inte sova, och jag hörde hennes förtvivlade samtal till pappa att bakbenen eller frambenen var som Klövers tass hade varit. Och jag förstod ju redan när jag såg henne att hon var skadad.
När jag gick ner morgonen efter var med tunga steg. Jag ville tro att det inte var så farligt och att hon nu mådde bättre. Men när jag frågade pappa som stod i köket " Vars är Zincko?" så sa han "Hon är tyvär död." Jag fick gå ut till förrådet och ta förväl. Jag satt där länge och väl och klappade hene. Men man kände ju lixom att hon redan hade lämnat.
Det var en fruktansvärd upplevelse, men jag är endå glad jag gjorde det. Klöver var ju bara borta, med henne vart det inget förväl.Det enda som kunde trösta mig lite i den stunden var att hon och Klöver fick träffas igen.
Dom följande månaderna gick jag och ände ljus vid graven varje kväll. Och det var faktiskt den enda gång i mitt liv jag varit verkligt deprimerad under en längre tid. Jag ville hämnas på den som kört på min fina lilla katt, och jag var otröstlig.
Många trodde nog det gick över efter några dagar. Men ska jag vara ärlig så kan väl en fölust aldrig gå över? Hon var ju min bästa vän. Gravplatsen bakom huset blir besökt även nu för tiden, om än mera sällan. I början följde Musse med mig dit, och jag tror någonstans att hon förstod. Jag inbillar mig det iallafall. Djur förstår nog mer än vad vi kan ana, kanske därför jag trivs så bra med dom. Allt behöver inte vara uttalat, dom vet ändå."
♥Vila i frid mina små vänner♥
15. Eleganta Kattdjur
Min storasyster som gillar att fotografera, tog flera fina bilder av tjejerna i Lördags när dom var på middag. Och här kommer några av mina favoriter!
Skranka var väldigt linslus denna kväll, så det var roligt att få lite tjusiga bilder.
Kan man bli så mycket gulligare än såhär?!
Även Spinky fastnade på några bilder, trots att hon låg i min kläd-byrå mest hela kvällen.
Hon är ju lite blyg av sig när vi får besök, så hon syns ofta inte till då! Många tror nog att jag har en skygg och osocial katt, men jag brukar säga att hon är blyg..! För med oss är hon världens mysigaste, och med folk hon träffat flera gånger brukar det också gå bra.
Sen har det även hänt när någon kommit och hälsat på att Spinky kollar på denne, fräser, och sedan springer och gömmer sig! Om det är en direkt pik mot besökaren, eller om den kom på en dålig dag vet jag inte..
Men det har hänt flera gånger! Det är därför man får bli lite förvånad när hon går fram och hälsar på random folk som kommer förbi, vilket också kan hända emellanåt.
Jag har inte många riktigt "fina" bilder på katterna. (Fast alla är ju fina bara pga modellerna ;) )
Spinky för att hon är mörk och oftast smälter samman med bakgrunden och så ser man bara ett par vita öron. Och av någon anledning lyckas katterna ofta titta bort eller göra nånting annat konstigt precis när jag trycker på knappen!
Därför var jag bara tvungen att ta med denna bild också!
Skranka undrar vad tusan Spinky håller på med!
Det ser ut som hon ska hosta upp nånting, men jag tror hon gäspade!
"Varje minut en kattägare sitter vid datorn,
är en minut då en katt inte får fullständig uppmärksamhet"
6. Prassel i påsen..?!
När man varit och handlat nån frukt så får man ju en såndär prasslig påse. Spinky hör ljudet och lixom sträcker sig efter den! Sen direkt när hon får tag på den börjar hon tok-slicka på den! Håller fast den med tassarna och drar nosen sakta så det blir värsta gnek-ljudet!
Jag mockar ju kattlåda i typ hundbajs-påsar, och dom jag köpte nu var ju jätteprassliga! Så nu får man gå igenom den där proseduren varje kväll när man ska mocka också. För direkt när Spinky hör ljudet kommer hon springande och ska slicka på o dra näsan på påsen!
Jaa, alla har vi våra egenheter..!
Här är hon i en annan påse!
Fem: Sköna kattbilder
Jag har sån dålig humor (eller kanske sån bra..?) så jag tycker det är roligt att ta såna här bilder på katterna!
Vad som ej framgår av bilderna är om dom tycker det är lika kul som jag..?
Men det kommer förmodligen dyka upp liknande bilder med jämna mellanrum om jag känner mig själv rätt!
Vad är det med orientaler och andra lång-smala katter som gör att dom "glömmer" tungan ute? Eller är det bara mina som gör det? Underhållande är det iallafall!
Spinky kan oxå! Hon är egentligen stjärnan när det kommer till att räcka ut tungan spontant.
Sånt här kan iallafall göra min dag lite festligare :D
Tre: Bild
Måste prova lägga in en bild.
Finns det hjärterum finns det stjärterum, som man brukar säga..!
Skranka bara älskar att tränga ner sig, gärna på Spinky oxå! Spinky som egentligen aldrig kan få nog med värme tycker det går an för det mesta.
Två: Första katten
Vad vore väl livet utan djur?! Är det något man vet så är det att dom alltid finns där vad som än händer. Det finns lixom inget dom kan göra som skulle få mig att bli ovänn med dom, och det finns inte heller något jag kan göra för att dom typ ska säga upp kontakten med mig!
Och det har man ju även märkt, någon gång när man är ledsen, då kommer dom o kurar ihop sig brevid en, som för att trösta, som att dom vet.
♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Jag har haft katt sen jag var 9 år. Jag var visserligen tvungen att demonstrera för saken! Både mamma o mina systrar hade en varsin häst, men jag ville ha en katt, så tillslut tyckte dom kanske att det vore rättvist om jag fick en kattunge istället för en häst då!
Men då började det stora sökandet! Jag o mamma var till en kvinna på silvervägen som tog hand om o omplacerade katter. Men jag hittade lixom inte..DEN! Hade jag varit där idag hade jag förmodligen kommit tillbaka med allihopa! Jag tycker så himla synd om dom som inte är "önskade" lixom, som ingen vill ha!
Sen fick vi nys om en kull i en by en bit ifrån oss, så vi ilade dit! Problemet var ju att dom inte var riktigt "färdiga." Tiden segade sig verkligen fram när man som barn måste sitta o vänta på sin första egna katt! Klöver Tass fick hon heta.
Och OJ vad jag grejade med henne, vi lurade bakom soffor på varan o hade hopptävling o allt möjligt!
Jag måste haft henne i ca två år när hon vart påkörd. Jag fick veta av,tror jag mamma eller pappa att grannen sett det, men att hon sprang därifrån, så hon kanske inte blivit skadad.
När hon sedan kom tillbaka på kvällen så haltade hon. Ena tassen var helt "död" från knäet o ner. i övrigt verkade hon okej, så vi avvaktade. Och hon var okej, men tassen vart aldrig ok.
Tiden gick och hon vart med kattungar! Tänk en massa små rackare där hemma! Jag var med under två av de fem födslarna av kattungarna. (men det är en annan historia)
Klöver uppfostrade dom där vilddjuren med bara tre tassar, hon hoppade omkring o bar dom där. Hon lyckades även ta en snövessla med bara tre fungerande tassar. Och hade vi märkt att hon inte mådde bra eller hade ont hade vi genast åkt till veterinären med henne.
Hon slutade att hoppa runt och gick ibland på knäet lixom, vilket resulterade i att det vart ett sår där. Det vart värre o värre, fast vi försökte linda in det mm. men ute i snön osv vart det ju även blött. Så pappa tog henne till veterinären.
Jag var lite orolig och sa hejdå o allt innan dom for iväg, men jag hade aldrig anat att hon inte skulle komma hem igen.
Vi begravde henne uppe i skogen o jag gick nog varje kväll i flera flera veckors tid och tände ljus på hennes grav. Även kommande julaftonar, födelsedagar osv fick hon besök. Det händer även än idag att jag går dit, och blödig som jag är när det gäller katter så blir jag fortfarande ledsen när jag tänker tillbaka på det.
♣Klöver i mina tankar...♥
