14. Ensamhet
"ENSAMHETEN ÄR DET ENDA MAN INTE KAN DELA MED NÅGON"
Igår hade vi middag med mina systrar o deras respektiven, samt mina päron. Och vi hade det jättetrevligt. Det var bara det att ett par timmar innan det så hade jag fått reda på att jag får hyra i Tavelsjö från och med den första maj, vilket var tidigare än jag hade trott.
Jag vart ju glad såklart eftersom det är en perfekt bostad för jag och katterna (har ju inte kollat än, men det kändes så) Men så inser man att det är 48 dagar kvar, sen gör vi slut. Och bara en sån sak, att man har ett datum på när man ska göra slut..känns ju väldigt konstigt. Men så har vi ju ändå pratat om det och kommit fram till att det kanske är bäst för båda.
Visst skulle vi kunna prova som särbos också, men risken är ju då om det inte fungerar att vi skilljs som ovänner och att det inte går att reparera senare. Men det kändes nästan som en avskeds-middag igår..
Vi har verkligen inte haft det lättaste förhållandet, och mycket av det tar jag på mig, även om vi båda är skyldig till misstag. Nu är det innte på det sjätte året tillsammans.. Till och från. För det har verkligen varit till och från! Men vårat max-uppehåll ifrån varandra har ju varit 2 månader. 1,5 år är ju då oändligt. Hur mycket kan inte hända på ett och ett halvt år!? För att inte tala om hur man kan växa ifrån en person på den tiden. Speciellt när vi kommer leva så olika liv.
Så det är en kluven Lina som sitter och skriver. Jag ser fram emot att flytta till något eget. Jag har ju faktiskt aldrig bott riktigt själv. Förutom dom där två månaderna, men det var ju fortfarande i "våran" lägenhet, så det kändes aldrig som mitt egna. Och man ska bo själv någon gång, det borde alla göra. Så på så vis känns det ju kul o nytt med en egen lägenhet.
Men har man då bott med någon så länge och så helt plötsligt så ska man inte det längre. Det kommer ju bli väldigt tomt. Tomt och ensamt. Tur att jag har tjejerna iallafall. Jag och Spinky har ju bott ihop lika länge. Så två små håriga sambos får jag ju ta med mig iallafall..
