32. komplicerat?!
Haha, vad händer lixom?! Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om mitt liv just nu?! Roligt både hemma och på jobbet! Men vad är det man brukar säga? "Ta inte med dig jobbet hem"
:P
31. i ordning
Jag och pappa har byggt klart kattgården och tjejerna har även invigt den! Skranka lyckades även bryta sig ut, så jag måste kika efter någon hårdplast man kan sätta längst upp på nätet så hon inte kan klättra över.
Har kikat film i veckan, grillade igår och var även och hämtade Ko och fixade ute i rabatterna i helgen! Jag trivs himla bra just nu faktiskt! Man är lixom tillbaka där man ska va..!
30.Tavelsjöbo!
Då är man tillbaka i byn igen! Efter mycket om och men kan man väl säga! vart väl inte den bästa starten när det verkade komma som en överraskning för dom andra att flytta ut!
Så när jag den första maj var super-peppad att flytta in hade dom varken tömt eller städat ur! Det var ju jäkligt tur att det inte var någon från typ stockholm som skulle flytta in där, då hade dom fått tälta i två dagar! Jag kunde ju bo hos föräldrarna, men det var bara så tråkigt när man var inställd på att flytta då.
Så jag och pappa körde gärnet och bar in saker i måndagskväll och så fick jag ju ta ledigt igår för att fixa iordning lite.
Och det mesta kom faktiskt upp ur kartongerna och in i skåpar o garderober. Sängen och bordet är ihopskruvade, soffan (vääärldens största!!) är hämtad och ihopsatt, katterna är installerade, virke till kattgården är inhandlat och hemfraktat.. puh..!
Men så känner man sig lite sliten o mör oxå, hade en 85årings rygg igår och har blåmärken lite här o där!
Är förövrigt väldigt impad över mig själv att jag lyckades backa ner släpet till syrran igårkväll! :P Nu återstår i princip bara att hämta Pianot och Ko nästa helg så är alla på hemmaplan!
Här kommer några bilder på Ko!
The Cow-Wagon
Hade visst ingen på utsidan, men där är det oxå Ko! (Därav namnet)
28. här, men ändå inte..
Jag har typ packat allting redan förutom kläder, gardiner och lampor. Så det är egentligen bara att ta kartongerna och fara när tiden är inne.
Låter kanske hemskt att jag är så peppad på att flytta, men det känns lixom...rätt! Jag har haft flera månader att lixom ta in och bearbeta allt, det kommer ju inte som en överraskning någonting. Så nu är jag mest förväntansfull över att få ett eget boende, och på ett ställe jag verkligen trivs på.
27.
Man har flyttat typ en gång per år dom senaste fem åren, så nog har jag blivit less att släpa grejer fram och tillbaka. Och rensat har man ju också gjort, men ändå står man här i kartonger upp över öronen!?
Kanske är det som är felet, varje gång man flyttar är det nya saker som måste köpas, men den sentimentala sidan i mig har väl inte hjärta att slänga allt.
Det är många gånger det skulle vara smidigt att kunna stänga av sentimentaliteten. (is that even a word?!)
Men nu blir det ju knappast en flytt på bra länge!
Nästa gång blir det till ett hus!
26. Promenerar..
"Jag promenerar på känslomässiga villovägar"
Man vet aldrig vars dom bär eller vad som är bakom nästa kurva. Man vet aldrig vilken väg man ska ta, och om man tar fel, kan man ändå vända tillbaka och gå rätt?
25. Bech 2011
Nu är jag dock pank, och jag ska snart flytta. Hmm.., hur tänkte jag där?! Jag får nog gifta mig rikt! ;)
14. Ensamhet
"ENSAMHETEN ÄR DET ENDA MAN INTE KAN DELA MED NÅGON"
Igår hade vi middag med mina systrar o deras respektiven, samt mina päron. Och vi hade det jättetrevligt. Det var bara det att ett par timmar innan det så hade jag fått reda på att jag får hyra i Tavelsjö från och med den första maj, vilket var tidigare än jag hade trott.
Jag vart ju glad såklart eftersom det är en perfekt bostad för jag och katterna (har ju inte kollat än, men det kändes så) Men så inser man att det är 48 dagar kvar, sen gör vi slut. Och bara en sån sak, att man har ett datum på när man ska göra slut..känns ju väldigt konstigt. Men så har vi ju ändå pratat om det och kommit fram till att det kanske är bäst för båda.
Visst skulle vi kunna prova som särbos också, men risken är ju då om det inte fungerar att vi skilljs som ovänner och att det inte går att reparera senare. Men det kändes nästan som en avskeds-middag igår..
Vi har verkligen inte haft det lättaste förhållandet, och mycket av det tar jag på mig, även om vi båda är skyldig till misstag. Nu är det innte på det sjätte året tillsammans.. Till och från. För det har verkligen varit till och från! Men vårat max-uppehåll ifrån varandra har ju varit 2 månader. 1,5 år är ju då oändligt. Hur mycket kan inte hända på ett och ett halvt år!? För att inte tala om hur man kan växa ifrån en person på den tiden. Speciellt när vi kommer leva så olika liv.
Så det är en kluven Lina som sitter och skriver. Jag ser fram emot att flytta till något eget. Jag har ju faktiskt aldrig bott riktigt själv. Förutom dom där två månaderna, men det var ju fortfarande i "våran" lägenhet, så det kändes aldrig som mitt egna. Och man ska bo själv någon gång, det borde alla göra. Så på så vis känns det ju kul o nytt med en egen lägenhet.
Men har man då bott med någon så länge och så helt plötsligt så ska man inte det längre. Det kommer ju bli väldigt tomt. Tomt och ensamt. Tur att jag har tjejerna iallafall. Jag och Spinky har ju bott ihop lika länge. Så två små håriga sambos får jag ju ta med mig iallafall..
12.Macrolane
Jag vart så glad när jag hittade ett annat alternativ än silikon, så man slipper göra värsta operationen, skära, stoppa in nåt i kroppen lixom..! Sen gör det inget om man skulle ångra sig heller, inte för att jag nånsin skulle ångra mig!
Visst, det är ju dyrare såklart, man måste fylla på osv..men jag tycker nog det är värt det ändå. Det positiva väger upp för kostnaden.
Sen är det ju inte heller så att man får värsta bomberna. Många skulle kanske inte märka det om jag inte sa nånting. Men så gör jag det ju inte för någon annans skull än min egen, och jag är inte ute efter ett par bomber. (även fast det inte är nåt fel på såna heller, hehe)
Min mamma och storasyster märkte det faktiskt. Sen var jag inte särskillt duktig på att hålla truten så dom flesta kompisar fick ju veta det! Jag kan ju inte påsta att mamma vart särskillt glad. Och på ett sätt kan jag ju förstå henne också, får jag ett barn så skulle inte jag vilja att den höll på att operera om sig till oigenkännlighet (typ Kissie!)
Men, nu har man ju varit ganska säker på vad man vill i typ 10 år så jag behöver väl egentligen inte svara för någon annan än mig själv, och jag är jäkligt nöjd!
Vissa far till frissan stup i ett, gör manikyr, köper kläder o smink i massor och diverse mindre "skönhetsingrepp", vilket jag kan tycka är på samma nivå ungefär. Nånting man köper för att man vill ha det, och det är inte ens beständigt..!
Om någon har några frågor om macrolane då, så svarar jag gärna på dom! Jag hade uppskattat att kunna fråga någon som gjort det, även fast jag lix hade bestämt mig men..frågor hade man ju ändå..!
11.
Typiskt att man skulle bli sjuk precis när andra labbtillfället var..! Som tur var kunde jag boka om det tills om tre veckor istället, vilket också var bra då jag kände att jag varit lite tidsoptimist. Dock så tror jag inte det spelar någon roll hur mycket tid jag får på mig, känner mig som ett stort frågetecken (?) ändå. Och inte lyckades pappa räta ut dom i helgen heller..
Mitt boendesök verkade gå framåt ett tag förra veckan, men nu vart det stiltje igen. Jag har ju absolut ingen brådska med att hitta nånting. ÄN. Men det är ju inte så att jag kan vänta tills om ett år heller. Hittar jag nånting nu så tar jag det nu. Dessutom längtar jag tillbaka till Tavelsjö. Och katterna gör nog också det!
Men även om det inte blir något av det där jag ringde på förra veckan så får jag ju bo hemma hos mamma o pappa i maj när dom far på sin årliga motorcykel-resa. Det brukar va riktigt najs faktiskt. Bara ta med sig tjejerna o lite grejer, och det börjar bli vår och varmare. Man kan sitta ute på bron o sola, har två hus till sitt förfogande, oändligt med gräsmatta och man känner sig så..tillfreds lixom!
Mina föräldrar har gjort det till en tradition att fara utomlands i Maj. Och jag är katt- och växthusvakt under tiden! :) Dom packar motorcykeln o allt som ryms på den och så far dom iväg, själva eller med nåt/några andra par, ner genom europa i tre veckor. Man blir lite avundsjuk! Men frågan är hur jag skulle klara att åka motorcykel så mycke och så länge. Jag är ju som lite bekväm av mig. Å andra sidan så är mamma rätt så pipinett och hon klarar det ju! Men men, kanske i framtiden att man följer med...
Men nu i vår blir jag i Blomis som vanligt. Jag ser det faktiskt lite som en semester också. Ett perfekt sätt att påbörja våren och sommaren!
Dom andra bilderna, med båda två i full mundering och packad motorcykel, var tydligen på den andra datorn så det fick bli den här..! Pappa hemma i Blomåker med hans förra motorcykel.
9. Kap Verde
Imorgon tar vi flyget ner till stockholm, och på måndag morgon flyger vi vidare till Kap Verde..! Jag älskar att få komma iväg till lite varmare breddgrader, speciellt såhär i kallaste Januari! Det har blivit lite resor under sitt liv ändå. Det blir spännande att fara till ett nytt ställe också, jag brukar annars gilla att fara tillbaka där man redan varit, iallafall om det var ett kul ställe lixom!
Det har blivit Gran Canaria, Tenneriffa (6ggr, och en kort tur till La Gomera), Lanzarote (när jag var liten dock), Mallorca (3ggr o en gång när jag var lien. och fler gånger blir det!) Bulgarien, Kreta, Turkiet, England (2ggr) och så Norge o Finland o såntdär ett ex antal gånger.
Och nu blir det Kap Verde. Det ligger 170 mil söder om Kanarie öarna, så jag skulle gissa att det är rätt varmt där nu! En gång när vi var på Teneriffa i Februari så var det närmare 40grader hela tiden..! Mmm, värme :D
Jag är redan packad och klar nästan (Pengar, Pass o Piljett, check!) Brukar ju i vanliga fall börja packa och skriva listor läänge i förväg, men den här gången bokade dom ju så sent som i December, så man hann lixom inte ladda upp sådär länge i förväg som man brukar!
Känns eländigt att lämna tjejerna hemma, men dom kanske tycker det blir skönt att bli av med oss ett tag också. Inbillar jag mig iallafall. Men när man väl kommer dit så brukar det ju gå bra., det är ju bara en vecka så.
Det blir andra all-inclusive resan på fem månader vi blir bjuden på, vissa får det bra!
8.
En timmes träning sägs ju förlänga livet med en timme. Men vad är det för lönt att få den timmen när man redan slösat bort den på att träna, vilket är skittråkigt?
Visst, jag har himla bra gener tror jag, jag kan äta precis vad jag vill, hur mycket jag vill o när jag vill det. Och jag gör det för det mesta oxå! (cheese balls o godis, namnamnam!)
Så jag har ju inget yttre skäl till att måsta träna. skulle jag bli överviktig skulle jag ju bli "tvingad" till det, och då skulle jag även träna. Men då skulle jag ju göra det för att jag behövde det.
Aja, jag kommer ju säkert få äta upp det när jag blir äldre. Men å andra sidan, en person som röker hela sitt liv behöver inte få lungcanser, medans en person som rökt en gång kan få det. En person som tränar o äter bra kan drabbas av en blodpropp, medans en annan kan klara sig undan.
Det är som med solning, om man solar jättemycket kan man få canser, om man använder solkräm kan man få cancer...
Så kontentan av allt är egentligen att man inte kan göra nånting rätt, eller allting rätt, men allt är endå som ett stort lotteri. Och lotterier är inte alltid rättvisa.
7. Spikat!
Man är ju inte särskillt sugen på att ligga och bara plugga nu när vi ska utomlands heller..! Har inte riktigt hunnit peppa över det, vi far ju nu på söndag till Kap Verde! Ska bli himla skönt, det är ju så okristligt kallt här hemma!
Fyra: Hemma bäst
Det är alltid roligt o komma hem o tjejerna blir så glada! Är man borta en längre tid, eller lämnar bort dom till någon som tar hand om dom, så kan det ju hända att dom är sur på en när man kommer hem. Men som tur är så är dom ju inte särskilt långsinta.
Nu när vi ska utomlands ska en kompis ta hand om dom. Mormor brukar va en bra kattvakt, men hon kan ju inte det nu. Jag vet, jag klemar bort dom, leker med dom o håller på, men jag vet ju att dom klarar sig lixom! Man är lite av en hönsmamma, och bara det bästa är gott nog. Men et ska nog gå bra. Tror det är mer synd om mig när jag ska lämna bort dom faktiskt!
Ett första inlägg.
Jag hade lovat att jag inte skulle börja att blogga. Det i sig är lite konstigt eftersom jag, sen jag kan minnas, alltid skrivit dagbok. Jag har nog över 70 dagböcker liggandes i en låda vid det här laget!
Men dagböcker är ju annorlunda. Den som säger att man bloggar för sin egen skull borde kanske skriva dagbok istället. Skriver man det ute på internet för alla att se är det ju inte alls till sig själv. För jag kan lova att; jag skulle INTE vilja att mina 70 dagböcker och dess innehåll publicerades här!
Så man kan kanske säga att jag skriver för er. För dagboken har jag kvar hemma. Och den förblir opublicerad. ;)
