23. MIAU..!
Den som hade passat utmärkt med mina gardiner, kuddar och pläd i samma stil.
Så får väl söka vidare efter nån annan passande matta. (Efter att jag varit och kollat in rummet igen..!)
Jag hittade även den här tjusiga mattan, också på Jotex, som man kanske hellre skulle kunna ha som en jättetor tavla.
Men jag vet inte, det kanske blir för mycket djurmönster då.
Fast kan det verkligen bli det då? Jag tycker tiger- leopardmönster är himlarns läckert! Och vem ska kunna klaga egentligen? Spinky och Skranka eller?! :D
22. Kattgård
Men så har jag sökt lite på dom där hundgårdssektionerna och insett att min plånka inte klarar av det just nu! :/
Det skulle ju vara smidigt med såna där delar som man bara kan sätta upp och även ta ner, istället för att snickra en stomme i trä och sätta fast nät i.
Men på den här bilden verkar dom ju inte satt något tak, och då blir det ju lättare att göra lite större.
Sen får jag väl se hur rymmningsbenägna dom är! Spinky är jag relativt säker på att hon kommer ligga och sola på altanen som hon brukar. Men skranka däremot, det blir en annan sak..!!
Får kolla en extra gång till helgen (när jag ska ut och skriva kontraktet!) hur det såg ut så jag kan planera ihop någonting till damerna.
21.Nytt
Får bara hoppas katterna kan hålla sina tassar ifrån den!
20. Klännsingar!
Tog lite bilder igår på några klänningar jag har gjort. Måste dock skaffa en annan provdocka efterssom jag knappt får på den dom flesta klänningar, trots att det är stretschtyg! Men å andra sidan använder jag knappt provdockan någonting. Iallafall inte när jag syr till mig, efterssom det då är smidigare att prova på mig själv. När jag sydde syrrans bröllopklänning var den ju lite till hjälp, men annars; Nä. 
Alla dom här tre har jag gjort efter den turkosa och bara ändrat vissa detaljer här och där.
Den bruna är faktiskt med avig-sidan utåt efterssom jag inte hittade ett helbrunt tyg när jag ville ha det! Så när man dansar och snurrar så glittrar det efterssom insidan är paljettbeklädd..! (syntes inte så jättebra på den här bilden men..)
19. Stugan
Jag har aldrig varit någon stadsmänniska, även fast jag bott både på Umedalen och på teg. Men det bästa då har ju varit på sommrarna när man fått fara till föräldrarna och bott i deras timmersuga! Så nä, stan blir det aldrig igen.
Nu är det bara ca en och en halv månade tills jag ska flytta. Och jag är rätt peppad faktiskt, för jag har ju aldrig bott själv! Och det kunde ju egentligen inte bli ett bättre boende. Ett eget litet hus lixom!
Jag måste bara fundera hur jag ska göra med kattgård osv. Vågar nog inte släppa ut tjejerna bara sådär. Men så är man väl inte särskillt händig heller, med det är väl nånting man får lära sig så man kan få ihop vissa saker själv!
Sen blir det lite nya inköp också eftersom jag sålde iväg mycket sist jag flyttade. Och det är ju alltid roligt att handla lite nya saker..förutom att man skulle varit lite tätare..! Men det här blir nog bra, lagomt till våren och sommaren också!
18. Nytt
Efter förra sy-inlägget vart jag himla sugen på att göra nånting! Och eftersom föräldrsarna och systrarna kom på middag lite senare så gjorde jag klart en gravid-klänningtill min syster!
Det var lite svårare än jag trott eftersom jag alltid brukar göra tajt och figursytt lixom, men nu fick det ju inte vara så! Och alla oförutsedda delar lixom, Hur stor blir en gravid-mage? Jag tog några soffkuddar till min hjälp för att fylla ut..! Men vi får väl se hur länge hon kan ha den. 
Sen får jag väl fortsätta öva litegrann med andra modeller, hon kan ju behöva fler plagg..!
17. Dikt
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…"
16. Min Andra Katt
Det hade vi bestämt sen förut, att en hona av kattungarna skulle vi ha kvar och resten skulle vi ge/sälja bort. Alla kattungarna var mer eller mindre svart-vita, och alla utom en var korthårig som sin pappa. Zincko hade sin mammas täckning, och det var mycket därför också som jag ville ha kvar henne.
Sommaren med kattungarna var så himla rolig! Att se dom växa upp, börja leka och hoppa på varandra. Man kunde sitta i timmar och titta. En efter en försvann ju kattungarna, och idag vet jag inte vad som blivit av alla. Ett tag fick vi julkort från Hjalmar, Zinckos storebror, men samtidigt är det ju 14 år sedan dom föddes..
Det gick bättre än jag anat att skiljas från dom andra, för ajg visste ju att Zincko skulle vara kvar. Och det är något speciellt att ta en katt direkt från födseln. Det blir lixom verkligen sin egen.
När Klöver sedan gick bort kändes det som att en del av henne fortfarande fanns kvar i Zincko. Från samma ställe där vi några år tidigare hämtat Klöver hämtade vi även hennes syster/halvsyster senare när Zincko vart ensamkatt. Men det är en annan historia..
Jag och Zincko byggde snötunnlar på vintern tillsammans, hon grävde på ena sidan o jag på andra..! Det är ett roligt minne. Sen minns jag även en natt när jag låg vaken ledsen och inte kunde sova, då kom hon och lade sig mitt på mitt ansikte, vilket hon aldrig brukade göra, och kurrade, så jag somnade!
En kväll när jag kom hem, föräldrarna var borta någonstans, så det var bara jag och storasyster hemma, steg jag ut ur bilen och fick syn på Zincko under en lyktstolpe vi har på gården. Jag förstod att något var fel direkt jag såg henne, fast jag vet inte varför.
Hon jamade till mig, och jag gick fram och lyfte upp henne försiktigt, försiktigt, och bar in henne till soffan i köket. Härifrån minns jag inte så mycket, min syster sa bara "gå och lägg dig, jag tar hand om det här" Och jag gick upp. Men jag kunde inte sova, och jag hörde hennes förtvivlade samtal till pappa att bakbenen eller frambenen var som Klövers tass hade varit. Och jag förstod ju redan när jag såg henne att hon var skadad.
När jag gick ner morgonen efter var med tunga steg. Jag ville tro att det inte var så farligt och att hon nu mådde bättre. Men när jag frågade pappa som stod i köket " Vars är Zincko?" så sa han "Hon är tyvär död." Jag fick gå ut till förrådet och ta förväl. Jag satt där länge och väl och klappade hene. Men man kände ju lixom att hon redan hade lämnat.
Det var en fruktansvärd upplevelse, men jag är endå glad jag gjorde det. Klöver var ju bara borta, med henne vart det inget förväl.Det enda som kunde trösta mig lite i den stunden var att hon och Klöver fick träffas igen.
Dom följande månaderna gick jag och ände ljus vid graven varje kväll. Och det var faktiskt den enda gång i mitt liv jag varit verkligt deprimerad under en längre tid. Jag ville hämnas på den som kört på min fina lilla katt, och jag var otröstlig.
Många trodde nog det gick över efter några dagar. Men ska jag vara ärlig så kan väl en fölust aldrig gå över? Hon var ju min bästa vän. Gravplatsen bakom huset blir besökt även nu för tiden, om än mera sällan. I början följde Musse med mig dit, och jag tror någonstans att hon förstod. Jag inbillar mig det iallafall. Djur förstår nog mer än vad vi kan ana, kanske därför jag trivs så bra med dom. Allt behöver inte vara uttalat, dom vet ändå."
♥Vila i frid mina små vänner♥
15. Eleganta Kattdjur
Min storasyster som gillar att fotografera, tog flera fina bilder av tjejerna i Lördags när dom var på middag. Och här kommer några av mina favoriter!
Skranka var väldigt linslus denna kväll, så det var roligt att få lite tjusiga bilder.
Kan man bli så mycket gulligare än såhär?!
Även Spinky fastnade på några bilder, trots att hon låg i min kläd-byrå mest hela kvällen.
Hon är ju lite blyg av sig när vi får besök, så hon syns ofta inte till då! Många tror nog att jag har en skygg och osocial katt, men jag brukar säga att hon är blyg..! För med oss är hon världens mysigaste, och med folk hon träffat flera gånger brukar det också gå bra.
Sen har det även hänt när någon kommit och hälsat på att Spinky kollar på denne, fräser, och sedan springer och gömmer sig! Om det är en direkt pik mot besökaren, eller om den kom på en dålig dag vet jag inte..
Men det har hänt flera gånger! Det är därför man får bli lite förvånad när hon går fram och hälsar på random folk som kommer förbi, vilket också kan hända emellanåt.
Jag har inte många riktigt "fina" bilder på katterna. (Fast alla är ju fina bara pga modellerna ;) )
Spinky för att hon är mörk och oftast smälter samman med bakgrunden och så ser man bara ett par vita öron. Och av någon anledning lyckas katterna ofta titta bort eller göra nånting annat konstigt precis när jag trycker på knappen!
Därför var jag bara tvungen att ta med denna bild också!
Skranka undrar vad tusan Spinky håller på med!
Det ser ut som hon ska hosta upp nånting, men jag tror hon gäspade!
"Varje minut en kattägare sitter vid datorn,
är en minut då en katt inte får fullständig uppmärksamhet"
14. Ensamhet
"ENSAMHETEN ÄR DET ENDA MAN INTE KAN DELA MED NÅGON"
Igår hade vi middag med mina systrar o deras respektiven, samt mina päron. Och vi hade det jättetrevligt. Det var bara det att ett par timmar innan det så hade jag fått reda på att jag får hyra i Tavelsjö från och med den första maj, vilket var tidigare än jag hade trott.
Jag vart ju glad såklart eftersom det är en perfekt bostad för jag och katterna (har ju inte kollat än, men det kändes så) Men så inser man att det är 48 dagar kvar, sen gör vi slut. Och bara en sån sak, att man har ett datum på när man ska göra slut..känns ju väldigt konstigt. Men så har vi ju ändå pratat om det och kommit fram till att det kanske är bäst för båda.
Visst skulle vi kunna prova som särbos också, men risken är ju då om det inte fungerar att vi skilljs som ovänner och att det inte går att reparera senare. Men det kändes nästan som en avskeds-middag igår..
Vi har verkligen inte haft det lättaste förhållandet, och mycket av det tar jag på mig, även om vi båda är skyldig till misstag. Nu är det innte på det sjätte året tillsammans.. Till och från. För det har verkligen varit till och från! Men vårat max-uppehåll ifrån varandra har ju varit 2 månader. 1,5 år är ju då oändligt. Hur mycket kan inte hända på ett och ett halvt år!? För att inte tala om hur man kan växa ifrån en person på den tiden. Speciellt när vi kommer leva så olika liv.
Så det är en kluven Lina som sitter och skriver. Jag ser fram emot att flytta till något eget. Jag har ju faktiskt aldrig bott riktigt själv. Förutom dom där två månaderna, men det var ju fortfarande i "våran" lägenhet, så det kändes aldrig som mitt egna. Och man ska bo själv någon gång, det borde alla göra. Så på så vis känns det ju kul o nytt med en egen lägenhet.
Men har man då bott med någon så länge och så helt plötsligt så ska man inte det längre. Det kommer ju bli väldigt tomt. Tomt och ensamt. Tur att jag har tjejerna iallafall. Jag och Spinky har ju bott ihop lika länge. Så två små håriga sambos får jag ju ta med mig iallafall..
13. Sy
Jag började sy mina egna kläder för kanske 9 år sedan.
I början var jag varken särskillt duktig eller seriös, men jag minns att bland det första jag gjorde på fritiden, alltså utanför syslöjden i skolan då man var tvungen, var ett linne och en kjol i ormskinnsimitation! Jag har faktiskt kvar den fortfarande, men hade jag fått göra om den idag hade det nog sett annorlunda ut..
Men i överlag gillar jag djurmönstrat. Har en del leopardklänningar i garderoben, och några fler ormskinnsklänningar i olika färg och utförande.
Nu har det varit stiltje på sy-fronten ett bra tag faktiskt. Men det där går upp och ner. Ibland sprutar jag ju ut kläder, sen är det lugnt ett tag. Och jag vill ju inte känna mig pressad lixom, för jag syr ju ändå bara till mig själv.
Ibland har jag funderat kring att starta upp ett företag och sy upp lite olika modeller och sälja.. Men det har lixom aldrig blivit något av. Om det är brist på drivkraft eller helt enkelt bekvämlighet vet jag inte. Men hade jag velat det tillräckligt mycket hade jag kanske gjort det? Men vem vet, kanske i framtiden..?
När min storasyster skulle gifta sig fick jag det stora uppdraget att sy hennes bröllopsklänning, jag och min andra systers tärnaklänningar, och två små brudnäbbklänningar! Det var ett stort projekt! Men väldigt roligt! Men svårt också.. Allt jag kan har jag ju bara lärt mig själv, provat mig fram lixom, så jag har ju inte alltid dom rätta kunskaperna, och en riktig sömmerska skulle säkert invända på mycket jag gör.
Men jag fick ihop allting, även fast det såg mörkt ut där ett tag! När man syr till någon annan, och i synnerhet något så viktigt som någon annans bröllopsklänning, vill man ju gärna att den ska bli perfekt!
Synd nog hade jag inte någon bild på oss i våra fina klänningar, så jag lägger ut en gammal favorit. Jag älskar färgglada tyger! När man öppnar min "party-garderob" ser det ut som en regnbåge sprängts i den! Men jag har sytt flera "icke skrikiga" plagg också. Så man har alltid något som passar ens sinnesstämning! Och saknar jag något har det hänt att jag sytt ihop nånting under veckan lixom! 
Den här turkosa har länge varit "min lilla svarta", ni vet den där som alltid funkat när jag inte vet vad jag ska ha på mig (ni tjejer vet vad jag pratar om..!) men nu var det ett tag sen igen.. Provdocke-bilden gjorde inte färgen rättvisa, den är mer glansigt turkos som nedre bilden. Och jag har flera andra olika klänningar i samma tyg fast andra färger (ljusblå, mörkblå, knall-rosa, ljus-och mörkgrön, lila och orange.) Lite av ett favorittyg!
Nu vart jag nästan sugen på sy igen, men jag tror jag sparar mig tills jag känner suget! Min kära syster är ju gravid, och jag har faktiskt velat göra några snygga preggo-plagg! Så passande!
